Allting handlar om slumpen och inget i det uttrycket kan bli mer träffande än när det handlar om hasardspel. För det är precis det som det handlar om, spel som till stor del avgörs av slumpen och inte beroende på spelarens skicklighet. Men var började det hela egentligen?

De tidigaste tärningsfynden som arkeologerna har gjort är cirka 4500 år gamla och kommer från Ur i Mesopotamien. Tärningarna såg dock inte ut som de sexsidiga, där de motsatta talparen ger summan sju, som är de vanligaste förekommande i dag. I takt med att tärningspelet utvecklades tillkom även vadslagning som en del av spelet. Inte minst de gamla romarna var hängivna vadslagning och satsade gärna på hästkapplöpningar med vagn och gladiatorkamper.

Makthavarna mot folket – eller?

Även om tärningsspelen, och från 1300-talet och framåt även kortspelen, var populära bland gemene man var de inte lika uppskattade av statsöverhuvuden och kyrkliga ledare. Spelandet ansågs bidra till både arbetsmässigt och moraliskt förfall. I Sverige reglerades organiserat spelande lagmässigt av Magnus Eriksson under senare halvan av 1350-talet. Makthavarnas försök till att stoppa spelet lyckades emellertid inte. Istället återfann man hasardspel och vadslagning på privata fester, karnevaler, marknadsplatser och värdshus. Återigen försökte makthavarna att stoppa spelet. I Venedig blev resultatet av förbudet att de välbeställda borgarna flyttade verksamheten från gatan och in i husen. För att få tillträde till spelborden var varje spelare tvungen att betala husägaren en del av vinsten. Det hela slutade med att de styrande i Venedig kapitulerade för det faktum att spelandet inte gick att stoppa och bestämde sig för att ta en del av kakan istället. De satsade full ut och öppnade världens första kasino där gästerna kunde spela fullt lagligt mot en etablerad bank.

Livförsäkring och hasardspel

Det finns få fenomen som inte omges av ett antal muntligt berättade historier. Hasardspel är inget undantag. En av dessa berättelser, kanske sann kanske en skröna, är att det under medeltiden fanns ett hasardspel i italienska Genua och belgiska Antwerpen som fungerade som dagens livförsäkring. Genom att arrangera en vadslagning på liv eller död kunde resande handelsmän och sjömän säkra ekonomin för sin familj innan de påbörjade en resa. De lät helt enkelt vänner och främlingar sätta pengar på att de inte skulle komma levande tillbaka från handelsresan. Om skeppet förliste eller den resande förolyckades på något annat sätt vann han vadet och vinsten tillföll familjen. Den här varianten på hasardspel fungerade alltså liknande vår tids livförsäkring. Huruvida Julius Caesar hade ingått ett sådant livförsäkringsvad innan han yttrade orden ”Alea iacta es” (fast på grekiska och inte på latin) och korsade den italienska floden Rubicon är för evigt dolt i dunkel. Men det är inte helt osannolikt att den här historian, eller skrönan, härstammar från betydligt tidigare tidsålder än medeltiden. En sak som i alla fall är säker är att tärningarna och hasardspelen kommer fortsätta underhålla människor världen över på landbaserade kasinon såväl som kasinon online och enklare vadslagning i familj- och vänkretsar.